trondheimnollnio

Inledningen av landskampen mot Tjeckien i Google Earth.


PS Nu har Örn och Henke hittat hem, 3:18 var dom ute.

Igår lämnade vi Trondheim och reste vidare söderut mot Folldal. Efter tre timmar på E6:an som var i storlek ungefär som Ramsjöholmvägen fast lite krokigare och med något vackrare vyer. Målet var TC för Craft Cup, Norges motsvarighet till Elitserien. Terrängen var ungefär så långt från Trondheimsterrängen man kan komma. Men minst lika fin och rolig. Det var som en blandning av Hökensås djupaste gropar i början för att i slutet gå över till flackare Åhusterräng fast utan sand. Sikten var väldigt god överallt och marken var till stora delar täckt av decimetertjock vitmossa som knastrade under fötterna. Det var ett av de häftigaste områdena jag sprungit i och lätt värt alla 270 NOK det kostade.

Jag gjorde ett ok lopp, hade lite problem med post 10 där jag slarvade lite grann och tappade nästan en minut. Annars gick det bra men benen var grymt slitna så jag slutade ca 6 min efter segrande A Nordberg.

Efter målgång kunde man gå direkt ner till fjällån vid TC och svalka sig. Samma å som man senare kunde fylla vattenflaskan med gott, svalkande fjällvatten.

Karta med Jasses vägval
Resultat

Idag på förmiddan skulle jag springa en sväng på VM-testbanan från 2005. Men jag kom inte så långt, det var de sjukaste backar jag sett. Varje kurva kändes som tio meter och när hela kartan är full av dom så är det inte så kul när benen är slitna. Undra hur det ska gå imorn, då väntar 15 km i kuperad terräng.

Henke och Örn är ute på motbakkelöp upp på Tronfjell 1666 möh och ca 1000 hm över Tynset camping. Nu har de vart ute i 3 timmar men inga livstecken från dom än, jag tror Örn är trött.

Nu är det lunch.

Det hela inträffade i slutfasen av middagstillagningen. Potatisen kokade i godan ro på spisen, laxen sträckte ut sig i sin full prakt i ugnen, sandöfjordssmöret puttrade på låg värme, ärtorna gottade in sig i microvågorna. Det var i denna lugna köksidyll Fredde Plumber kavlade upp ärmarna och klev i blåstället. För att få en rätt och riktig bild av vad som verkligen hände backar vi tillbaks några timmar, närmare bestämt till gryningen.

På dagens middagsmeny stod norsk fjordlax. Matlaget beståendes av Fredde, Lingfors, Ramström och jag, arbetar endast med färska och högkvalitativa råvaror. Så när fiskebåtarna i morse angjorde hamnen med nattens fångst stod vi först i kön att välja ut den bästa laxen. Nykärnat smör hämtades vid Sandefjord och närodlad potatis köptes i en gårdsbutik på tillbakavägen. Nu kan vi hoppa fram till tillagningen, framförallt potatisskalningen.

För att vara på den säkra sidan beräknades 10 kg potatis räcka till för att mätta gamarna. Duracell Ramström tog tidigt på sig potatisskalaransvaret. Och som han skalade. Skalen yrde i köket och väggarna färgades bruna. 10 kg var nu nere i 5 kg potatis och lika mycket skal. Duracell Ramström torkade svetten och andades ut efter fullgott arbete.

Det skal som inte fastnatt på väggarna följde med vattnet ner i diskhon, djupare och djupare, för att tillslut fastna i vattenlåset. Vattennivån steg till en början långsamt. För att sedan nå oroväckande höjder innan Fredde Plumber kavlade upp ärmarna. Helt på eget bevåg. Fredde hävdar att vattenlåset kloggat igen efter tafatt rengöring av "matlag: rum 206".

Efter skruvandes och bändandes lossnade silen och Freddes fingrar kunde flytta några kg skal ur vattenlåset. Vattennivån sjönk snabbt. Synd bara att vattnet  och skalen samt annan gammal mat rann rakt ut i skåpet under diskbänken och vidare ut på köksgolvet. Applåderna och glada tillmälen lät inte vänta på sig och ekar än mellan väggarna i vandrarhemmet. Röret under diskbänken hade lossnat när silen skruvades loss. 

Fredde Plumber svidade om snabbare än Stålis och blev hux flux Fredde Städtant. Resten av matlaget langade sandsäckar för brinnande livet för att minimera översvämningen. Fredde Städtant öste för fulla muggar med matrester flytandes runt midjan. Så vitt jag vet står han där än och öser med järpar, korv, pasta, blodpudding, potatisskal och annat gottigottit runt sig.

M. Andersson

Redan i Tisdags så kom diskutionen om Eldorado fanns i Norge.
Jag började tänka på redan när jag åt frukost och såg att dett fanns Eldorado Apelsinjuice.
Då visste jag att den fanns, och lika glad och överlycklig så ville jag berätta att Eldorado fanns, men i snyggare format.
Men då kom David fram och sa:
 -Det där är inte Eldorado!!
Genast så började jag att argumentara att detta var Eldorado.
Liksom Davis fortsatte att säga emot, med att säga att det inte är Eldorado.

Denna diskutionen fortsatte till dagens frukost så fanns det Eldorado Juice.
Nu fanns det bevisat att det fanns. Nu började dom andra hålla med om att det också var Eldorado.

Men eftersom David är så envis så säger han ännu att det inte är Eldorado!
 -Eldorado är tillverkad av Axfood, som kommer från Tyskland.

Men hur kan det vara Eldorado om det är Axfood som tillverkar den?

Fortsättning följer
// Rena Rama RamseBamse

Denna traversti, åsyftandes dokumentæren om framlidne Jon Tvedt, innehåller varken tragedi eller komik. Inte heller rena påhitt eller ens førbættrad sanning. Endast sanning. Sanningen om ukan det var så bratt*.

Nær kalendern var satt før sommaren insåg undertecknad att starten før Trondheimslægret skulle komma att krocka med sommarens enda møjlighet att avlægga skjutprov før jægarexamen. Då jag till høsten førvæntas lægga ner annat vilt æn flickor på mopeder var jag nødgad att finna en løsning på detta dilemma. Efter att ha bokat nattåg Lkpg-Trondheim med endast några timmars væntan på T-centralen i Sthlm kænde jag mig nøjd och redo att ta skjutbanan i besiktning. Tidigt som fæn ivæg på lørdag morgon. Væntan. Ær det inte mycket folk hær? Nær stænger skjutbanan? Mer væntan. Beskedet blytungt. Ingen mer skjutning idag. Kanske kan ordnas nytt tillfælle i høst. Tack før kaffet. Nåvæl. Veckan i Trondheim hægrar ju fortfarande, tågbiljettens tusenkronorsbelopp var ju redan sunk cost**. Nu jævlar ska hær trænas.

Efter att ha druckit och ætit alldeles før lite la jag mig i en 40-graders sovkupé. Nær jag tillslut vaknade efter att nyss ha somnat kænde jag att inte allt stog rætt till. Huvudværk och illamående var mina ej inbjudna føljeslagare under resten av resan øver grænsen, in i Sør-Trøndelag. Efter att ha undanhållit framførvarande passagerare ankommande spykaskader var avstigningen en lættnad. Nu var det bara att ta sig till vandrarhemmet. Varmt. Promenad. Varmt. Svettigt. Framme. Med ett anlete vitt som en jungfru innan midsommarnatt lyckades jag tillslut førmedla mitt budskap till receptionisten. Nycklarna. Var ær toaletten? Førsøkte fortfarande hålla tillbaka den lilla mat och vætska jag intagit. Kanske skulle magen lugna sig. Det var ju snart dags før træning. Inte sumpa lægret redan innan det startat. Sova lite kanske. Nej. Fan. #krækljud#. OK. Kanske går øver nu, snart kommer de andra. Om jag dricker lite kanske. Måste ha vætska. Fan. #krækljud#. Det går inte. #krækljud#. OK. Nu gæller det att slicka såren. Fortfarande många dagar kvar på lægret. Måste førsøka få i mig en mun vatten åtminstone. Nej. Fan. #krækljud#.

Søndagkvæll. Ett par ungar med feber. En med skadad fot. Några andra odefinierbara skadade. Och jag. Akuttmottagninga Trondheim. -Kvalme? -Ja. -Hovedverk? -Ja. -Migræn? -Ja jo men... En spruta kvælmelindrene och 400 NOK sedan tillbaks till vandrarhemmet.

Lyckades inmundiga lite føda och dryck på måndagen. Tisdag: træningspremiær. NM Langdistanse 2001. Skulle ta det lite piano, distanspass. Backigt det var hær. 30 min løpning. Precis passerat startpunkten. En timma. Halvægs? Nja. Två timmar. Hær var det bratt. Dagen det var så bratt tænkte jag før mig sjælv nær jag mindes tillbaka på Tvedts øde. Tre timmar. I mål. Trøtt. Det hær blir ett långt læger. Och bratt.

Over and out. /Andreas Kællming

* Se dokumentæren på nrk.no / svt.se
** Se valfri lærobok i nationalekonomi

Eftersom Chuck tidigare nämnts i bloggen och är lite utav en idol kommer här lite sanna fakta om denna legend:

Dagens fm-pass bjød på vidunderliga vyer och underbar terræng. Men før halva truppen høll det på att sluta i moll redan innan træningen. Felkørning som i ett tafatt førsøk slutade vid en opasserbar (med bil) bro længs løparspåret. Efter backning och vændning togs en lång omvæg før att tillslut ansluta till de andra, som redan hunnit starta.

Passet bestod av ol-intervaller a la Vagnis, också benæmnt tennis-ol. Kænde att jag hade ett psykologiskt øvertag på Lingfors. Min kænsla visade sig stæmma, till att børja med. Fick efter førsta intervallen vænta 3 minuter innan en trøtt Lingfors kom utkrypandes mellan tallarna. Så hær i efterhand kan jag sæga att det var hær jag fick hybris och satsade væl många poæng. Vi høll jæmna steg några intervaller, innan Lingfors brøt min serv och avgjorde i andra set. Før att i tredje førnedra mig. Bullshit att gammal ær ældst!


Lingforce forcerar hængmyren Foto: Jasse

Terrængen var rejælt kuperad, med trevliga hængmyrar och god sikt. Framførallt utsikten var enorm, någon tyckte sig se både Timbuktu och Nord Koster, dvs den norra av Kosterøarna. Malin "Hawkeye" Sand upptæckte långt føre oss nærsynta två løpare, en från NTNUI, samt Mats Troeng. Samma någon var bergsæker på att det inte var en Troeng utan Snømannen Øtzi som ætit upp honom och iklætt sig Linne-drækten. Mats, eller om det var Snømannen Øtzi, vinkade glatt och viftade på svansen nær han passerade.

Vy över träningsaområdet. Foto: Jasse

Førutom naturerotiken, som om inte det vore nog, stod Hederskog før ytterligare en erotisk dimension 540 m ø h. Om vi andra kørde tennis-ol utøvade han någon variant av klædpoker-ol. Efter varje intervall hade ytterligare något plagg åkt av. Som tur var "ræckte" inte intervallerna till. Så, vi slapp se honom naken. Nerjoggen gjorde han endast iførd fillingar och minimal behå.

Hederskog pustar ut efter passet. Foto: Jasse

M. Andersson    

Det syns inte utanpå, men nær klådan ær dær, vet man att det redan ær førsent. Mitt tips ær att man tar det varligt och ær noggran med att huske skydd, før i de norska myrarna ær knotten obarmhærtiga!

// Schumacher

Dagens pass bjöd på många äventyr. Fredrik "Fredde Cool" Lindgren, Daniel "Camelbacken" Örn och Oskar "Scooterguten" Ljungqvist tog sällskap på den 14 km långa banan från NM 2001. Långsträckan till trean var gudomligt vacker. Sedan bar det uppför igen. Efter ca 1 timmes löpning stannade vi vid en bäck så att de två stackarna utan Camelback kunde få i sig en slurk vatten. Örn och Ljungqvist delade dessutom på en chokladkaka och med nya krafter fortsatte vi uppför sluttningen.

Då uppenbarade sig nästa problem då vi efter ett optimalt vägval med inte lika optimal rikting träffade mitt på en fjällsjö. Trötta som vi var blev vi stående en stund varpå Ljungqvist tänkte högt "Varför springa runt när vi kan simma över?". Ett brett leende spred sig på våra läppar och med kompassen i kallingarna och kartan i munnen vadade vi ut i den stilla sjön och började simma. Väl på andra sidan steg vi glatt uppfriskade upp ur sjön och kunde konstatera att Freddes pannband numera ligger på botten av sjön.



Väl hemma visade klockan 2:10 och riktigt 14 km hade det ju inte blivit, men glada o nöjda solade vi en stund innan det bar åter till vandrarhemmet där Pelle hade maten klar

// Örn

Förmiddagens pass genomfördes på NM-banan från 2001.
Karta med vägval.

Då var det dags igen. En tidigare omdiskuterad chauffør ær pånytt i blåsvæder. Hem från dagens em-pass hade chaufføren fått førnyat førtroende att ratta volkabussen. Førtroendet hade byggts upp genom prickfri øvningskørning tidigare under dagen.   

Redan tidigt på resan mærktes tendenserna. Høg hastighet, sena inbromsningar, frenetiskt tutande hængandes ut genom bilrutan. Under vansinnesfærden passerades rødljus på rødljus innan færden abrupt slutade på en parkering.

Co-driver och somliga baksæteschauffører hetsade till stor del igång chaffisen. Slagord som "kør før faan" och "kør! det kommer en spårvagn" skallrade i bilrutorna. Pulsen enligt Garmin 305 nærmade sig 200 slag/min.
 
Chockade resenærer fick tas om hand av matpersonalen och krisgrupp har upprættats. Efter analys av hændelseførloppet kan inte chaufføren ensam lastas før illgærningen. Matpersonalen har dock gått in och beslagtagit ett tiotal kørkort i væntan på rættsliga efterspel.

Kommer norska Politi se genom fingrarna?!

/Anonym i baksætet

Brøstvårtorna brann under dagens pass. Nerslipade till brøstmuskelaturen. Fasar før nær pattaskavet sprids till andra delar av lekamen. Det var væl allt før denna gång, men Chuck Norris hade garanterat gett upp nu!

/Fredde

Dagens førsta pass bjød på 14km respektive 8km i helt fantastisk terræng någon mil søder om Trondheim. Banan før dagen var samma som norrmænnen hade sitt NM på 2001.

Vi delade in oss i mindre grupper och tog oss an banan på lite olika sætt, några valde att gå på lite hårdare medan andra tog det lite mer roligt.

Nattens regnande gjorde att det var lite extra bløtt i markerna, vilket å andra sidan var ganska skønt. Då temperaturen bara nådde strax øver 20 grader. 

Dagens lægerdeltagare hittils ær helt klart Lerum och Kællming som redan fått ihop dryga 3 timmar på pass ett.